27 juli 2013

Vandring Jotunheimens nationalpark

Så är man då hemma igen efter en veckas vandring med stora upplevelser. Kollade väderprognosen innan jag åkte, skulle bli kallt och mulet med lite regn. Kallt var det bara första natten, mulet var det däremot de första dagarna men bara regnstänk.

Vi startade i Spiterstulen och gick mot Gjendbu. Det är en sträcka utan några större höjdskillnader så det är lättvandrat.


Vi träffade på några andra som också var ute.

Första tältnatten, jag blåser upp mitt Thermarest Neo air liggunderlag, bland det skönaste man kan sova på. Vi fick lite väl bra lutning i tältet åt fötterna till så när man vaknade till på natten så var det till att kasa sig upp.

Andra dagen kom vi ner till sjön Gjende som leden gick ut med. En fantastisk vacker vandring som jag verkligen rekommenderar, inte lika spännande som Besseggen-sträckan men minst lika vacker.


Barnfamiljer på fjället. Garanterat norska!
När vi letar efter tältplats på kvällen så får vi syn på detta, Ett gäng tält med springande barn runt i kring.

Dag tre så var det betydligt mer soligt så vi bestämde oss för att gå upp på en topp.

Här utsätts kroppen för enorma krafter!
Det var blåsigt och vinden ökade ju högre upp vi kom, när det sista av toppattacken återstod var vinden riktigt hård.

Problem med att stå upp i vindbyarna
Vi vände här för att det blåste för mycket för att det överhuvudtaget skulle funka att ta sig upp.

På väg ner ligger en lämplig snölega att åka på en bit neråt, snabbt och kul.

På kvällen tar vi oss vidare mot Besseggen. Det blåser bra även längre ner nu och regnar men vi har vinden i ryggen så det är lätt att gå. Vi möter en del vandrare som kommer från Besseggen och skall ner till Fjällanläggningen i Memurubu. Folk är väldigt pratsamma helt plötsligt. Standardfrågan är hur långt är det kvar? Regnet kommer inte uppifrån nu utan från sidan, dvs. folk vi möter har regnet piskade i ansiktet. Dom tycker inte det är roligt längre, förutom norskarna då, dom är alltid lika hurtiga. Andra frågan är vart vi är på väg? Ska vi upp på Besseggen ikväll i detta väder? Eller som en engelsktalande person sa: Are you sure you will do this? Nä vi ska inte upp på Besseggen ikväll utan slå upp tältet ungerfär halvägs dit. Vi pratar bl.a. med ett svenskt par som berättar att de gått från samma håll som vi gör nu men vänt när de kommit fram till "eggen" (kammen) för det blåste så hårt. - Folk måste ju ha krypit ner från Besseggen i denna blåst! sa dom.

Vi stannar vid en liten sjö och börja leta tältplats i området, vi hittar ett ställe och sätter upp tältet i någorlunda lä. Efter ett tag så uppenbaras det att det inte är ett bra ställe. Vinden tilltar och tältet står inte i vindriktningen. Vi plockar ner det och letar efter ett nytt ställe.

Det nya stället känns optimalt bakom en bergvägg. Nu blåser det så hårt att vinden river upp vattenkaskader från den lilla sjön som även den är i lä av en flera meter hög kant därifrån vinden kommer men det verkar inte göra någon skillnad. Det är även problem att bara förflytta sig när vindbyarna är som kraftigast. Men intill våran lilla bergvägg är det stilla. Problemet är att marken lutar för mycket men vi fixar det med sten och grus så det blir plant.


När vi fått upp tältet på det nya stället kommer efter ett tag vindar med ojämna mellanrum "runt" bergväggen och drar i tältet men det står bra ändå.

På långt håll ser vi två vandrare komma från Besseggen hållet och stannar en bra bit från oss. De börjar slå upp sitt tält under stort besvär. Man kan se hur deras tältduk fladdrar upp och hur de försöker få kontroll på den, kort därefter fladdrar den upp igen och så håller det på en stund. Sen ser vi dom med tältet sträckt i varsin ände gå längre upp på fjällsidan. Där börjar de om med att få upp tältet igen och vi ser samma grej återupprepas, tältet fladdrar upp och dom får ner det igen, om och om igen. Efter ett tag står det ett tält där iallafall.

Vi går och lägger oss och nu har vindarna som ibland kommer runt bergväggen ökat i kraft. Jag kan inte somna för när vinden kommer "runt" så slår det i tältduken och allteftersom tiden går blir det kraftigare och kraftigare tag. Till slut låter det som när man smäller papperspåsar i kulsprutefart bara av att tältduken slår i vinden. Det pågår under en knappa halvminut för att sedan bli helt lugnt igen vid bergväggen. Sen efter en stund kommer det igen och igen, vem kan sova i det oväsendet? Jo min medvandrare kan!

Jag går ut för att slå en sjua och kollar också över att tältet står stadigt. det är då jag upptäcker att i det mest utsatta "hörnet" har tältpinnen åkt upp, här behövs större sten tänker jag och lägger en annan på tältpinnen. Efter att sträckt upp de andra tältlinorna går jag och lägger mig igen.
Rätt som det är när vinden trycker på ordentligt så låter ett annat ljud till sekundsnabbt, och nu har min medvandrare vaknat, jag är snabbt ute igen och konstaterar att vinden har slitit av tältlinan i samma utsatta hörn. Den har skavts av mot stenen i ryckningarna som blir i vinden. Jag ser också att tältstången har böjt sig lite, tältet har blivit lägre och bredare.
Vi fixar med linan och sätter även en extra lina. Medan jag håller i tältlinan kommer vinden igen och jag känner jag vilken kraft det verkligen är i den. Vinden drar också upp jord och sand i luften, så tältet har blivit brunt på ena sidan, var nu allt detta kommer ifrån?

Då tänker jag, det blir inget sovit så länge det håller på så här, bättre att plocka ner tältet och ha det helt för jag tror inte det pallar så mycket mer. Helt klart en värdelös plats att ha tältet på när dom här vindarna kommer. Bättre att haft det på en helt öppen plats från början och fått en jämnare belastning på det.

Vi tar ner tältet och stoppar i det i tältpåsen och det är när vi gjort det som vi märker att det inte kommer några hårda vindar runt bergväggen längre och även sjön börjar lugna ner sig märkbart.

Vi sätter oss bekvämt mot bergväggen i viloställning. Jag somnar naturligtvis inte så efter någon timme går jag runt och kollar var jag kan ligga ner för att sova. En bit från sjön som nu är lugn är en plan yta, ser ut som om att tält stått där tidigare. Min tanke var att bara lägga ut liggunderlag och sovsäck och sova under bar himmel, mer vind var det inte nu längre utan att det skulle gå. Jag berättar för min medvandrare om det hela och han säger att då sover jag där med. Vi tar med oss alla grejer dit. Vi bestämmer då att vi kan ju slå upp tältet också, det tar ju bara några minuter.

Tältet är helt uppe, alla pinnar till lin-stagen är satta och min medvandrare ska sätta sista tältpinnen för att förankra tältet riktigt i ena kanten. Det är då det händer! Ett fenomen som man tror att man drömmer. Både han och jag är precis intill tältet, ingen av oss hinner överhuvudtaget reagera, jag hinner inte ens se det när tältet lyfter, det går blixtsnabbt. Tältet far upp i luften som en helikopter, och iväg. Min minnesbild är att det flyger två tre meter upp, min medvandrare uppfattar ännu högre. Det far iväg 30-40 meter innan det slår ner i änden på den lilla sjön.

Där drar jag upp det totalt genomblött, min medvandrare föreslår att vi kan breda ut tältet på marken så det kan torka. Jag tycker annorlunda. Nä, nu får det vara nog med tältanvändning på den här platsen, jag stoppar ner det i tältpåsen flera kilo tyngre än tidigare. Vi hittar i stort sett alla tältpinnar på marken i den riktningen tältet flugit, halva flygsträckan hade gått över land.

Tidigt på morgonen beger vi oss iväg mot Besseggen, det är en fantastik vacker morgon med blå himmel. Verkar blivit ett riktigt väderomslag efter stormen. Inga andra vandrare syns av förrän vi kommer till foten av Besseggen. där har några tältat över natten. Jag frågar om det har blåst mycket här? Jo, får jag till svar av en kille men han är fåordig så det blir inte mer snackat.

Vi fortsätter uppåt på Besseggen, vi fotar en hel del på vägen upp. Vi ser inte av en enda människa när vi går/klättrar längs "eggen". Det här är Norges absolut populäraste vandringssträcka. Om några timmar kommer det att krylla av folk här.

Enligt författaren Ibsen så red Per Gynt upp för Besseggen på en ren! Nä, det var nog inte riktigt så! När man är där så är känslan att en ren skulle omöjligt ta sig upp där utan nån på ryggen.

Vi går under sol hela dagen, det fläktar bra så jag tänker inte på att smörja in mig. På kvällen konstaterar jag att jag bränt mig på näsan och halsen.
På kvällen gör vi käk på Traniga köket. Det behövs mycket energi, det märks mer och mer allt eftersom dagarna går.

En som satsat mycket på snabba kolhydrater
Lite godsaker är bra att ha med sig. Men en del har definitivt med sig mer än andra.


Vi har fortsatt soligt väder och får många härliga bilder resten av dagarna.



Vi får syn på en skock med renar som när de får syn på oss ovanligt nog springer i mot oss i stället för ifrån. Dom håller sig gärna på snön för svalkan skull när det blir varmt.

Glittertind i bakgrunden
Planen var att gå upp på Glittertind men tiden såg inte ut att räcka till så vi valde att gå förbi nedanför.

Har man lite koll så kan man få syn på choklad som ligger på kylning i bäcken.

Sista kvällen...
Våran plan för vandringen följdes inte i allt men vi hade iallafall många härliga dagar och en oförglömlig natt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar